fredag 9 oktober 2015

Rosa oktober

För fem år sedan så fann jag en liten knöl på sidan av mitt bröst. Ringde genast läkaren. Det blev remiss till specialmammografi. Vilket är en större form av mammografi, man undersöks både via röntgenmaskin och manuellt.
Knölen var endast en förstorad körtel.

Förra året fick jag enorm smärta i höger bröst, det gick till slut inte att ligga på höger sida. Det smärtade i bröstet och runt det. Kontaktade läkaren och fick åter igen åka på mammografi av den mer grundliga sorten. Även denna gång hade jag tur, inget var fel. Det troliga var att jag hade en muskelbristning och efter en tid gav smärtan med sig.

Båda dessa gånger har jag åkt till undersökningen med en klump i magen. Ju närmare sjukhuset jag kommit ju mer har en känsla av panik spridit sig inom mig. Har suttit i det lilla och kalla båset bakom ett draperi efter undersökningarna och väntat på att få höra om jag ska få klä på mig och åka hem eller om de vill ta ytterligare prov eller samtala om vidare åtgärd.

I det båset har aldrig mina tankar kretsat kring arbetet eller vad jag önskar att köpa eller göra. Det enda som malt i mitt huvud har varit tankar om att vara sjuk eller frisk. Har bett en stilla bön om att få vara frisk. I det båset är man inte kaxig, där smälter alla tankar ner till det basala om hur kärt livet är och hur gärna man vill vara frisk och få vara med ett tag till.

Jag har haft tur dessa gånger och med en lättnad kunnat lämna sjukhuset. Varje gång har jag med ödmjukhet tackat en högre makt för den lycka jag känt.

Alla kan drabbas av sjukdom, det finns inga garantier i livet. Önskar att jag varje dag ska uppskatta att vara frisk och att jag skall ha kraft att kämpa om jag någon dag vaknar upp till ett svårare liv.

En varm och rosa tanke till alla de kvinnor som kämpar med tumörsjukdom i sina bröst.


Rosa tröja och rosa smycken denna
oktoberfredag.
Fläcken på näsan är en solstrimma från
fönstret. :)

Rosa höststjärna pryder vårt hem denna
rosa månad.

4 kommentarer:

  1. Fuck cancer! Hoppas de snart löser gåtan så den inte längre existerar!

    KRAM Anna

    SvaraRadera
  2. Jadu...det är tuff grej att utsättas för, och den där väntan är sannerligen grym...Mycket strångt av dig att verkligen ta kontakt med vården och kolla, inte bara gå med oro och inte göra något åt den. För så ofta är det ju helt ofarligt! Jag själv fick ju beskedet om förändring helt oanandes, efter en mammografi. Först då slog oron OCH vetskapen slog till med enorm kraft och ag liksom visste på en gång hur det stod till. Det är 4 år sedan den här tiden, på allhelgonafredagen var jag och gjorde biopsin (många stick!) och på kvällen gick jag på tjejmiddag och sa inte ett ljud om vad jag gjort. Det var mycket att hålla inom sig under en tid, sedan när allt drog igång var det skönt att bara släppa ut allt och stödet var så fint. Jag hoppas verkligen att framtiden kommer att minska bröstcancer (och alla annan förstås med) men jag är inte säker på att vi, alla i samhället är mogna för orsak och samband av vårt leverne... kram MIlla

    SvaraRadera
  3. Verkligen Anna, Fuck it!
    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  4. Milla, du har verkligen varit strong och delat med dig här på bloggen-. Vilket jag tror är viktigt. När man törs prata om saker och dela med sig får man ofta mer stöd än man tror, precis som du skriver. Det gäller nog alla svårigheter i livet.
    Kram
    Maria

    SvaraRadera